Den teknologiska utvecklingen springer före evolutionen
Bild från filmen Wall-E
Idag behöver människan inte ta ansvar för
lika mycket som människan för 100 000 år sedan. Då fick man allvarliga
konsekvenser om man låg och latade sig som man kan idag. Då var man tvungen att
skaffa föda och fly från andra djur. Man kunde inte säga, jag gör det imorgon,
för det kunde betyda att man inte överlevde. Men var det så jobbigt som det
låter? Människan lärde sig då att vara i rörelse hela tiden från att de var
barn. De fick bra kondition och orkade där med mycket.
Människan har som alla andra djur utvecklats under extremt lång tid till att klara av naturens tuffa omständigheter. Innan jordbruk utvecklats levde människor som Jägar- och samlarfolk. Människor levde i mindre grupper som jagade och samlade ätbara växter, frukter, nötter etc. för att överleva. Man behövde klara perioder av svält, undvika att bli dödad av farliga rovdjur, kunna tillverka jaktverktyg och att ha en snabb och vältränad kropp var mycket viktigt.
Men efter att vi utvecklat jordbruk och boskap så har det skett en drastisk förändring. Vi började bosätta oss på fasta ställen som vi inte flyttade från. Vi började odla extremt mycket och vi började dela upp olika arbetsuppgifter mellan oss och byggde upp samhällen som aldrig förr. Och efter detta har utvecklingen gått fortare än någonsin. Vi industrialiserade samhällen och idag springer tekniken ifrån oss. Allt detta hände naturligtvis inte så fort i vårt eget perspektiv. Men om vi jämför selektionstrycket/evolutionstrycket (kraven och livsvillkoren) idag med det då människan jagade och samlade så kan man säga att det tog en drastisk sväng till det i dagens teknologiska samhälle. Idag kan en stillasittande, överviktig och sjuklig varelse överleva ganska så bra. Detta varierar naturligtvis världen över av olika orsaker, men aldrig tidigare har vi haft möjlighet att vara som vi är idag.
Evolutionen har inte hunnit med. Vi är fortfarande gjorda för att springa och jaga. Men att den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån evolutionen betyder enligt mig inte att evolutionen har tagit stopp. Evolution är en process som pågår hela tiden, till exempel så har vi människor har en mängd olika typer av bakterier i oss som folk tidigare dog av, men vi har utvecklats till att kunna leva med dessa bakterier. En mutation som många afrikaner föds med gör dem resistenta mot malaria. Det kallas för Sicklecellanemi och det gör att formen på blodkroppar är annorlunda och motverkar malaria. Men det gör också så att folk som har det får en mycket kortare livslängd.
När folk från Europa och Afrika började resa till Amerika efter att Columbus upptäckt kontinenten drabbades den ursprungliga amerikanska befolkningen av fruktansvärda smittkoppor som européerna och afrikanerna var resistenta mot. Lika så spreds sjukdomen syfilis, som den amerikanska ursprungsbefolkningen var resistenta mot, till resten av världen. Det är ett exempel på evolution som har skett sedan istiden tog slut och kontinenten syd Amerika och Nordamerika separerades från resten av världen.
Ett sätt vi i teorin skulle kunna stoppa vår evolution med är att med genmodifiera alla så att det inte finns någon genetisk mångfaldighet överhuvudtaget.
Jag tycker Illustrerad Vetenskaps nummer om människan 2.0 är intressant. De har lagt fram fem exempel på hur människan skulle kunna se ut i framtiden. De har en tekniskt förbättrad, en genmodifierad, en anpassad till rymden, en ”tillbaka till naturen” och en ”global evolution”. Jag undrar varför de bara tagit fram fem ”bra” versioner. Wall-E versionen är inte med. Det är klart att om vi lyckas genmodifiera oss till att inte bli Wall-E versionen eller till och öppna och låsa gener i vårt DNA så vi kan kontrollera och styra vår egen evolution så kanske vi kommer undan att bli feta och orörliga. Men det är den enda räddningen som jag ser det. Att vi skulle förbättra oss tekniskt utan att röra våra gener skulle inte hindra oss från att vara lata och feta. Människan anpassad till rymden är dock lite av en ”Wall-E” version. Det är dock i tidigt skede innan vi tappat delar av ryggraden o.s.v.
Jag tror att vi sakta men säkert kommer att förlora vår förmåga till att röra oss så smidigt och jag kan föreställa mig att ”Wall-E versionen” av människan inte är helt fel ute. Frågan är om människan kommer hinna dit. Med hot som kometer, kärnvapenkrig och virus måste vi handla snabbt för att rädda oss själva. Hinner vi inte vända på våra vanor och förebygga förödande naturkatastrofer eller ta oss ut i rymden och lära oss att bo där, så är det kört. Eller kanske kommer framtidens människa vara som Jägar- och samlarfolk?
"I know not with what weapons World War III will be fought, but World War IV will be fought with sticks and stones." -Albert Einstein
Människan har som alla andra djur utvecklats under extremt lång tid till att klara av naturens tuffa omständigheter. Innan jordbruk utvecklats levde människor som Jägar- och samlarfolk. Människor levde i mindre grupper som jagade och samlade ätbara växter, frukter, nötter etc. för att överleva. Man behövde klara perioder av svält, undvika att bli dödad av farliga rovdjur, kunna tillverka jaktverktyg och att ha en snabb och vältränad kropp var mycket viktigt.
Men efter att vi utvecklat jordbruk och boskap så har det skett en drastisk förändring. Vi började bosätta oss på fasta ställen som vi inte flyttade från. Vi började odla extremt mycket och vi började dela upp olika arbetsuppgifter mellan oss och byggde upp samhällen som aldrig förr. Och efter detta har utvecklingen gått fortare än någonsin. Vi industrialiserade samhällen och idag springer tekniken ifrån oss. Allt detta hände naturligtvis inte så fort i vårt eget perspektiv. Men om vi jämför selektionstrycket/evolutionstrycket (kraven och livsvillkoren) idag med det då människan jagade och samlade så kan man säga att det tog en drastisk sväng till det i dagens teknologiska samhälle. Idag kan en stillasittande, överviktig och sjuklig varelse överleva ganska så bra. Detta varierar naturligtvis världen över av olika orsaker, men aldrig tidigare har vi haft möjlighet att vara som vi är idag.
Evolutionen har inte hunnit med. Vi är fortfarande gjorda för att springa och jaga. Men att den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån evolutionen betyder enligt mig inte att evolutionen har tagit stopp. Evolution är en process som pågår hela tiden, till exempel så har vi människor har en mängd olika typer av bakterier i oss som folk tidigare dog av, men vi har utvecklats till att kunna leva med dessa bakterier. En mutation som många afrikaner föds med gör dem resistenta mot malaria. Det kallas för Sicklecellanemi och det gör att formen på blodkroppar är annorlunda och motverkar malaria. Men det gör också så att folk som har det får en mycket kortare livslängd.
När folk från Europa och Afrika började resa till Amerika efter att Columbus upptäckt kontinenten drabbades den ursprungliga amerikanska befolkningen av fruktansvärda smittkoppor som européerna och afrikanerna var resistenta mot. Lika så spreds sjukdomen syfilis, som den amerikanska ursprungsbefolkningen var resistenta mot, till resten av världen. Det är ett exempel på evolution som har skett sedan istiden tog slut och kontinenten syd Amerika och Nordamerika separerades från resten av världen.
Ett sätt vi i teorin skulle kunna stoppa vår evolution med är att med genmodifiera alla så att det inte finns någon genetisk mångfaldighet överhuvudtaget.
Jag tycker Illustrerad Vetenskaps nummer om människan 2.0 är intressant. De har lagt fram fem exempel på hur människan skulle kunna se ut i framtiden. De har en tekniskt förbättrad, en genmodifierad, en anpassad till rymden, en ”tillbaka till naturen” och en ”global evolution”. Jag undrar varför de bara tagit fram fem ”bra” versioner. Wall-E versionen är inte med. Det är klart att om vi lyckas genmodifiera oss till att inte bli Wall-E versionen eller till och öppna och låsa gener i vårt DNA så vi kan kontrollera och styra vår egen evolution så kanske vi kommer undan att bli feta och orörliga. Men det är den enda räddningen som jag ser det. Att vi skulle förbättra oss tekniskt utan att röra våra gener skulle inte hindra oss från att vara lata och feta. Människan anpassad till rymden är dock lite av en ”Wall-E” version. Det är dock i tidigt skede innan vi tappat delar av ryggraden o.s.v.
Jag tror att vi sakta men säkert kommer att förlora vår förmåga till att röra oss så smidigt och jag kan föreställa mig att ”Wall-E versionen” av människan inte är helt fel ute. Frågan är om människan kommer hinna dit. Med hot som kometer, kärnvapenkrig och virus måste vi handla snabbt för att rädda oss själva. Hinner vi inte vända på våra vanor och förebygga förödande naturkatastrofer eller ta oss ut i rymden och lära oss att bo där, så är det kört. Eller kanske kommer framtidens människa vara som Jägar- och samlarfolk?
"I know not with what weapons World War III will be fought, but World War IV will be fought with sticks and stones." -Albert Einstein